Formgivarduo med tandemtalang

Pierre Sindres och Patrik Bengtssons funktionella och lekfulla möbelformgivning skvallrar om ett alldeles speciellt samarbete dem emellan. För att få veta hur det fungerar tar vi en färja över Mälaren, åker bil genom Färingsös vackra natur och stannar vid ett rokokoslott från 1700-talet.

En gång i tiden var Svartsjö slott ett fängelse men idag ger slottet rum för kreativa själar. Pierres studio är liten men välinredd (såklart) med ett fönster som vetter mot den generösa slottsgården och vidare ut över höstlandskapet som denna dag ligger magiskt dolt i dis. Möbler av egen design står balanserar på hundraåriga trägolv. Patrik har slagit sig ner i en av fåtöljerna med en espresso i handen. Även om hans vardag till största del utspelar sig i Lund känner han sig hemma.

–Det blir många telefonsamtal och tunga filer som skickas via dropbox, men vi ses även ganska ofta, säger han.

På senare tid har flera av deras möten skett i Tranås, med anledning av samarbetet kring Atlas-serien på uppdrag av Tranås Skolmöbler/Sono Sverige. Det som började med en skolbänk och stol har därefter utvecklats till möbler för offentliga miljöer och konferens. Och relationen mellan formgivarduon och uppdragsgivaren har också växt sig starkare.

-Atlas-processen krävde att vi var två stycken, det var rigorösa kravspecifikationer att förhålla sig till. Det är något helt annat att rita skolmöbler, de ska hålla länge och vara lätta att städa. Samtidigt som de ska vara bekväma att sitta i länge, det är inga enkla utmaningar. Därför var det väldigt viktigt för oss att förstå skolvärlden. Och vi lärde oss mycket på vägen. En del idéer vi hade gick inte att genomföra men vi har alltid haft ambitionen att försöka.

”Vi försöker alltid tänka på möbler i sitt framtida sammanhang, vilket problem som ska lösas, vad möbeln ska ge för värde till användaren. Just skolmöbler är speciella då de ska leva så länge, de har en helt annan livscykel än många andra möbler.”

Även om det handlar om att skapa möblerna för framtiden har inte Pierre och Patrik varit rädda att snegla bakåt i tiden.

­–För oss är det viktigt att börja gräva där man står. Att värna om det som finns och att hitta en ömsesidig respekt med sin uppdragsgivare. Vi ville ta vara på de hundraåriga rötterna och skapa möbler med modern touch, det är allt för lätt att svänga efter trender. Vår filosofi är att möblerna som vi har gjort ska fungera i alla miljöer. Vi gillar den gamla lådmöbeln, den fungerade. Vi ville ta in material som inte känns institution och föra in en personlighet i möbeln.

”Vi ville att allting skulle göras i Tranås och det visade sig att det gick, allt utom korgen. Det finns ett starkt värde i att producera möblerna nära platsen de ska leva.”

De pratar omlott, fyller i varandras meningar, skrattar mycket. Som betraktare går den gemensamma arbetsglädjen inte att ta miste på. Själva beskriver de sig som ”ganska lika och olika samtidigt”.

–Jag är den som sparkar rakt ut och Patrik är den mer eftertänksamma, säger Pierre och får en nickning och ett leende som medhåll.

–Jag är egentligen inte så förtjust i att samarbeta med andra när det kommer till möbler, det är så personligt på något sätt, men med Patrik fungerar det.

Något av det mest positiva med att jobba tillsammans är att man blir tvungen att kompromissa och tillslut upptäcker man att ett plus ett kan bli tre.”

Första samarbetet blev till på Konstfack i början av 2000-talet.

–Det var fantastiskt, de bästa åren i mitt liv, att vara med likasinnade hela tiden. Samtidigt var man i någon slags bubbla, det var mycket prestige och tävling hela tiden, säger Pierre som studerade på Konstfack i sex år.

–Jag hade pluggat innan (på Carl Malmstens Capellagården på Öland) och kände att tre år räckte för min del, säger Patrik.

Men att utbildningen avslutades betydde inte att deras samarbete och vänskap gjorde det, tvärtom. De fortsatte med gemensamma projekt, att formge möbler och bygga hus – och under en tid jobbade de på samma arkitektkontor, på Creo.

-Det var en väldigt bra skola för oss, vi jobbade med specialinredning och gjorde bland annat flera domstolar tillsammans, poängterar Pierre.

-Vi är väldigt lika när det kommer till konstruktionsintresset, vi vill båda försöka förstå hur saker och ting sitter ihop. Vi har en stark fascination för produktion, att förstå hela den industriella processen, säger Patrik.

Förutom de gemensamma projekten, i skrivande stund: Atlas-möbler för konferensmiljöer, har de flera var för sig, både på och utanför jobbet. Patrik bygger hus utanför Halmstad (där han växte upp).

–Det är ett slags fritidshus i ett växthus, det är mitt stora livsprojekt just nu som jag gör tillsammans med min fru som är konstnär. Jag har samarbetat mycket med konstnärer genom mitt yrkesliv, blandat idé med utförande och byggt grejer till olika installationer, berättar han.

–Och sen så håller jag på lite med triathlon, jag sprang ett lopp uppför ett berg i helgen, det känns i benen. Men nu blir det fokus på huset, det är också något slags lopp.

Pierre har också projekt kopplade till sin bostad, ett hus på Färingsö, några stenkast från studion på Svartsjö slott.

–Jag brukar tänka att jag inte har några intressen utanför jobbet men jag har ju i och för sig tre barn, en häst och tre katter. Och så gillar jag gamla bilar. Men jag har ingen riktig vuxenhobby, som triathlon… eller jo, vi cyklade faktiskt Vätternrundan tillsammans en gång, på en gammal pärlemovit Tandemcykel.

– Vi hade knappt provcyklat innan start, bara en kort runda, men vi blev hyfsat samspelta efter ett tag, säger Patrik.

–Ja, Patrik trampade uppför och jag nerför, inflikar Pierre.

–Ja, det gick fort i nerförsbackarna, medger Patrik.

–Det var ett bra sätt att lära sig cykla, att vara tvungen att vara i takt med Patrik, menar Pierre.

Det är svårt, nästan omöjligt, att låta bli att dra en parallell till deras yrkesliv. En trampar, den andra bromsar. De provar sig fram, lär sig förstå mekanismen och när de väl hittar rätt växel susar de fram med en beundransvärd gemensam kraft.

–De bästa samarbeten vi gjort är sånt som kräver lite mer av var och en av oss, större saker som får ta lite tid, som det finns budget och utrymme i, säger Patrik.

–Det är inte alltid det går dubbelt så fort, men det blir dubbelt så bra, avslutar Pierre.